Kort presentation av rasen
Engelsk setter – en stående fågelhund.
Den engelska settern är en utpräglad jakthund, en elegant och ädel ras som passar både på fältet, fjället och i skogen i den fascinerande jakten över stående fågelhund.
Den engelska setterns huvudsakliga uppgift är att söka och finna hönsfågel (rapphöns, ripa m.fl.).
Den skall fatta stånd för kroppsvittring, på order resa viltet och efter skott på kommando apportera viltet.
Den engelska settern är vänlig, tillgiven och klok och uppskattas både som effektiv jakthund och som sällskap i jägarfamiljen.
Settern som ras är känd sedan flera århundranden tillbaka och England räknas som rasens ursprungsland. Även om det nu är mycket länge sedan de bästa settrarna fanns i England ska engelsmännen ändå ha äran för att en gång ha format rasen. De gjorde den snabb på fältet, ädel att beskåda och mjuk och vänlig inomhus.
Den moderna setterns fader är engelsmannen Edward Laverack. Han utvecklade en egen settertyp, med hjälp av inavel och noggrant avelsurval, kallad Laveracktyp. Den typen kom att dominera rasen från mitten av 1800-talet och utgör grunden för den nutida settern.
Sedan 1800-talets första årtionden har engelsk setter funnits i Sverige och under 1880-talet importerades de första hundarna som stambokfördes. 1903 grundades den svenska rasklubben; Svenska Setterklubben för Engelsk Setter. Numera registreras c:a 200 valpar årligen i Sverige.
Den engelska settern är en medelstor hund med rena linjer, elegant i utseende och rörelser.
Kroppsbyggnaden ska vittna om snabbhet, styrka och uthållighet hos en hund som har förmågan att under lång tid jaga i galopp på fält och fjäll.
Som i andra jakthundsraser där hundarna betraktas som vackra är det ett problem att det finns uppfödare som enbart fokuserar sin uppfödning på utställning. När det gäller engelsk setter har detta utvecklat sig till två olika typer av hundar, särskilt markant är denna uppdelning i rasens ursprungsland, England.
Showlinjen representeras av hundar där aveln har medfört att storlek och exteriöra detaljer har överdrivits på bekostnad av bruksegenskaperna. Dessa skillnader är viktiga att känna till vid val av valp.
I de nordiska länderna och även i många andra länder världen över har man försökt bibehålla setterns utseende och storlek ungefär som den gamla engelska standarden föreskrev.
Mankhöjd: Hanhund c:a 58-64 cm. Tik c:a 54-60 cm.
Färgen kan vara vit och svart (blue belton), vit och orange (orange belton), vit och gul (lemon belton), vit och leverbrun (liver belton) eller trefärgad.
Trots sitt långa hårlag är den engelska settern inte speciellt krävande vad gäller pälsvård.
Den engelska settern är en vänlig, social och intensiv hund som kräver mycket aktivitet och motion. Minst en gång per dag bör man ge den möjlighet att vara lös och sträcka ut ordentligt.
Vad gäller aktivering är jakt och jaktträning naturligtvis det bästa valet, men mellan jaktsäsongerna kan man ta till andra typer av träning.
Minst lika viktigt som motion är att den engelska settern, i likhet med övriga raser av stående fågelhundar, kräver en grundlig dressyr för att fungera väl under jakten.
Lästips:
”Din engelska settervalp” – en liten handbok från Svenska Setterklubben.
”Den engelska settern i Sverige 1903-2003” – Svenska Setterklubbens jubileumsbok.